nominativ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av nominativ  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ nominativ nominativen nominativer nominativerna
Genitiv nominativs nominativens nominativers nominativernas
Böjningar av nominativ  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ nominativ nominativet nominativ nominativen
Genitiv nominativs nominativets nominativs nominativens

nominativ u även n

  1. (lingvistik) kasus som används för subjektet i en sats, grundform
    Synonymer: nämnefall

Grammatik[redigera]

Som utrum: best. -en; pl. -er
Som neutrum: best. -et; pl. -

Etymologi[redigera]

Från latinets nominativus.

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av nominativ  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum nominativ
Neutrum nominativt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla nominativa
Plural nominativa
Predikativt
Singular Utrum nominativ
Neutrum nominativt
Plural nominativa
Kompareras inte.

nominativ

  1. (lingvistik) som har att göra med eller som liknar nominativ
    Synonymer: nominativisk

Översättningar[redigera]

Bosniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av nominativ  Singular Plural
Nominativ nominativ nominativi
Genitiv nominativa nominativa
Dativ nominativu nominativima
Ackusativ nominativ nominative
Vokativ nominative nominativi
Lokativ nominativu nominativima
Instrumental nominativom nominativima

nominativ m

  • uttal: /nôminatiːʋ/
  1. (lingvistik) nominativ
    Hyperonymer: padež
    Kohyponymer: ablativ, akuzativ, dativ, genitiv, instrumental, lokativ, vokativ