nord

Se även Nord, nörd och nørd.

Svenska

Substantiv

nord

• uttal: no:rd /nuːrd/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: mot Nordpolen

Synonymer

• norr

Antonymer

• syd

Besläktade ord

• nordan
• nordlig
• norra

Sammansättningar

• nordost
• nordpol
• nordväst
• nordöst

Översättningar

Översättningar

bokmål: nord (no) danska: nord (da) engelska: north (en) finska: pohjoinen (fi) franska: nord (fr) m grekiska: βορράς (el) m (vorrás) italienska: nord (it) m

nederländska: noorden (nl) n polska: północ (pl) f portugisiska: norte (pt) m spanska: norte (es) m tjeckiska: sever (cs) m tyska: Nord (de)

Se även

• öst, ost, öster
• syd, söder
• väst, väster
• Norden

Adverb

nord

1. i riktningen mot Nordpolen

   Antonymer: syd

Översättningar

Översättningar

engelska: north (en), northward (en)

polska: na północ (pl)