nord

Se även Nord, nörd och nørd.

Svenska

Substantiv

nord

• uttal: no:rd /nuːrd/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: mot Nordpolen

   Synonymer: norr

   Antonymer: syd

   Besläktade ord: nordan, nordlig, norra; Norden

   Sammansättningar: nordost, nordpol, nordväst, nordöst

   Se även: öst, ost, öster; syd, söder; väst, väster

Översättningar

Översättningar

• bokmål: nord ^(no)
• danska: nord ^(da)
• engelska: north ^(en)
• finska: pohjoinen ^(fi)
• franska: nord ^(fr) m
• grekiska: βορράς ^(el) m (vorrás)
• italienska: nord ^(it) m
• nederländska: noorden ^(nl) n
• polska: północ ^(pl) f
• portugisiska: norte ^(pt) m
• spanska: norte ^(es) m
• tjeckiska: sever ^(cs) m
• tyska: Nord ^(de)

Adverb

nord

1. i riktningen mot Nordpolen

   Synonymer: norrut

   Antonymer: syd

Översättningar

Översättningar

• engelska: north ^(en), northward ^(en)
• polska: na północ ^(pl)