öster

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

öster

  • uttal: öster /œster/
  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst
    Synonymer: ost, öst
    Antonymer: väster
    Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra
    Sammansättningar: österifrån, österut
    Se även: norr, nord; söder, syd; väster, väst

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

öster

  1. i riktningen som är vinkelrät mot en tänkt linje mellan Nordpolen och Sydpolen och åt det håll solen går upp
    Vi färdas åt öster på den Transsibiriska järnvägen.

Översättningar[redigera]