öster

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av öster 2 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ öster östern
Genitiv östers österns

öster

  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst
    Synonymer: ost, öst
    Antonymer: väster
    Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra
    Sammansättningar: österifrån, österut
    Se även: norr, nord; söder, syd; väster, väst
  2. det som ligger åt öster, österlandet
    I Alexandrias såsom i Pergamus’ bibliotek sammanflödar österns och västerns litteraturer.
    Han måste fly till den avlägsna östern.
    Singapore, porten till fjärran östern.
    Östern är röd!
    Användning: Fjärran Östern skrivs ofta med stort Ö.
    Sammansättningar: Mellanöstern

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

öster

  1. i riktningen som är vinkelrät mot en tänkt linje mellan Nordpolen och Sydpolen och åt det håll solen går upp
    Sverige ligger öster om Norge

Översättningar[redigera]