öster

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

öster

  • uttal: öster /œster/
  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

Synonymer[redigera]

Antonymer[redigera]

Besläktade ord[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Adverb[redigera]

öster

  1. i riktningen som är vinkelrät mot en tänkt linje mellan Nordpolen och Sydpolen och åt det håll solen går upp
    Vi färdas åt öster på den Transsibiriska järnvägen.

Översättningar[redigera]