öst

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även ost och Öst.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

öst markerat med "Ö" på en kompass (till höger sett mot nord)

öst

  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen
    Varianter: ost, öster
    Antonymer: väster, väst
    Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra
    Sammansättningar: (mellanriktningar) nordöst, sydöst
    Sammansättningar: (övriga) österifrån, österut
    Kohyponymer: norr, nord; söder, syd; väster, väst
  2. (endast i obestämd form singular) östblocket, östvärlden

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

öst

  1. perfektparticip av ösa

Adverb[redigera]

öst

  1. (mindre brukligt) i riktning mot öster; på östra sidan av
    Stockholm ligger öst om Örebro.
    Varianter: ost, öster (vanligast)
    Antonymer: väst, väster

Verb[redigera]

öst

  1. böjningsform av ösa

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

öst

  1. böjningsform av ösen