ring

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Ring.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ring ringen ringar ringarna
Genitiv rings ringens ringars ringarnas

ring

  1. smycke som bärs kring ett finger
  2. något som är cirkelformat
  3. (matematik, algebra) en abelsk grupp (M,+) utrustad med en ytterligare binär operation: 'multiplikation' som både uppfyller den associativa lagen och att den post- samt predistribuerar över '+'
    Mängden av reellvärda, kontinuerliga funktioner på ett intervall [a,b] är en ring under vanlig addition och multiplikation av funktioner.
  4. arena där boxningsmatcher avgörs
  5. årskurs i gymnasiet
    1918: Nordisk familjebok:
    Den anställes årligen mellan 10 april och 21 juni med de lärjungar i gymnasiets fjärde ring, vilka anmält sig till undergående af examen.
    2014 (7 sep): Unga dricker mindre alkohol, äldre dricker mer (Dagens Nyheter):
    CAN har sett en minskad alkoholkonsumtion i nian och andra ring på gymnasiet under flera år.
  6. grupp av människor, oftast förenade genom obskyr aktivitet

Sammansättningar[redigera]

smycke
något cirkelformat
arena
grupp av människor

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

ring

  1. böjningsform av ringa

Adjektiv[redigera]

Faktakoll: Innehåller ifrågasatta uppgifter. Se diskussion.
Böjningar av ring  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ring ringare  
Neutrum ringt
Bestämd
singular
Maskulinum ringe ringaste
Alla ringa
Plural ringa
  Predikativt
Singular Utrum ring ringare ringast
Neutrum ringt
Plural ringa
Kompareras även med mer och mest.
Adverbavledning (ringt)?
Faktakoll: Innehåller ifrågasatta uppgifter. Se diskussion.
Böjningar av ring  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ring ringre  
Neutrum ringt
Bestämd
singular
Maskulinum ringe ringste
Alla ringa ringsta
Plural ringa
  Predikativt
Singular Utrum ring ringre ringst
Neutrum ringt
Plural ringa
Kompareras även med mer och mest.
Adverbavledning (ringt)?
Not: ålderdomlig böjning
Faktakoll: Innehåller ifrågasatta uppgifter. Se diskussion.
Böjningar av ring  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ring ringer  
Neutrum ringt
Bestämd
singular
Maskulinum ringe ringesta
Alla ringa
Plural ringa
  Predikativt
Singular Utrum ring ringer ringest
Neutrum ringt
Plural ringa
Kompareras även med mer och mest.
Adverbavledning (ringt)?
Not: mycket ålderdomlig böjning (1500-talet)

ring

  1. ålderdomlig variant av ringa
    Användning: I nutida svenska används uteslutande den oböjliga varianten ringa.

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ring ringen ringer ringene
Genitiv rings ringens ringers ringenes

ring m

  1. ring, ett smycke att bära på fingret
    Etymologi: Av fornnordiska hringr, av urgermanska *hringaz.
    Sammansättningar: giftering, jernring, målring, nesering, rockering, årring, ørering

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
Nominativ ring rings
Genitiv ring's rings'

ring

  1. ring, ett smycke att bära på fingret
  2. (matematik) ring, en speciell algebraisk struktur

Verb[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens ring rings ring
Preteritum rang
Perfektparticip rung
Presensparticip ringing, vard. ringin'

ring

  1. ringa (om ljud)
  2. ringa (om telefoner)

Synonymer[redigera]

om telefoner

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
Maskulinum ring rings

ring

  1. ring, arena där boxningsmatcher avgörs

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ring ringen ringar ringane

ring m

  1. ring, ett smycke att bära på fingret
    Etymologi: Av fornnordiska hringr, av urgermanska *hringaz.
    Sammansättningar: altarring, broderring, forsøksring, giftering, gummiring, leikarring, rockering, spionring, årring, øyrering

Verb[redigera]

ring

  1. böjningsform av ringe
  2. böjningsform av ringje