sus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sus  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ sus suset
Genitiv sus susets

sus

  1. svagt, tonlöst, utdraget ljud, exempelvis av svag vind
    1896: Stänk och flikar: En strandvisa, Gustaf Fröding:
    Är det ljuvt att sköljas / under sorl och sus / av en klangfull böljas / gång till dödens hus?
    2010: QX November #182:
    En gräddvit, maffig, rymdskeppsliknande Lamborghini Countach väcker ett sus i församlingen när den långsamt rullar förbi med gurglande V12-motor.
    Fraser: i sus och dus
    Jämför: sorl, surr, brus
    Besläktade ord: susa, susning, susande, omsusad
    Sammansättningar: vindsus, vingsus, öronsus

Översättningar[redigera]

Ladino[redigera]

Pronomen[redigera]

sus

  1. hans, hennes, dess; (possesivt pronomen för tredje person singular och plural) obetonat possesivt pronomen plural maskulinum och femininum

Spanska[redigera]

Pronomen[redigera]

sus

  1. hans, hennes, dess; (possesivt pronomen för tredje person singular och plural) obetonat possesivt pronomen plural maskulinum och femininum