tu

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även .

Svenska[redigera]

Räkneord[redigera]

tu

  1. (i fraser) två
    Man kan resa på egen hand, eller på tu man hand.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av neutrum till fornsvenska tvēr, av fornnordiska tveir, av urgermanska *twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁
Sammansättningar: itu, tudela, tudelning
Fraser: (idiom) de unga tu, ett tu tre, inte tu tal, på tu man hand, ta/få/begära/ge sju för tu

Pronomen[redigera]

tu

  1. (ålderdomligt) ersatt av du
    tu äst = du är

Franska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Italienska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Kurdiska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du
  2. dig

Latin[redigera]

Pronomen[redigera]

oregelbundet singularis
Nominativ
Genitiv tuī (tuus)
Dativ tibi
Ackusativ
Ablativ
Vokativ
  1. du
    Tu es.
    Du är.
    Ego timeo tui
    Jag är rädd för dig
    Användning: Tu används sällan som personligt pronomen, utan oftare som ett reflexivt pronomen. Exempel: Tu es och Es. Båda betyder "du är", men tu es betyder snarare "du är" och es snarare "du är". Dock används inte genitiv-formen som ägande-form. Då använder man tuus.

Lettiska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Polska[redigera]

Adverb[redigera]

tu

  1. här
  2. hit

Portugisiska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Se även[redigera]

Spanska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. din, ditt; (possesivt pronomen för andra person singular) obetonat possesivt pronomen singular maskulinum och femininum