beng

Svenska

Substantiv

Böjningar av beng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	beng	bengen	bengar	bengarna
Genitiv	bengs	bengens	bengars	bengarnas

beng

1. (vardagligt) idiot, tokdåre
2. (vardagligt) polis, snut

Varianter: bäng

Adjektiv

Böjningar av beng		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	beng	bengare
	Neutrum	bengt
Bestämd singular	Maskulinum	benge		bengaste
	Alla	benga
Plural		benga
		Predikativt
Singular	Utrum	beng	bengare	bengast
	Neutrum	bengt
Plural		benga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(bengt)?

beng

1. (vardagligt) tokig, galen, dum, enfaldig

   Se även: keff, koko, knäpp, bakom flötet, kass

   Varianter: bäng

Finsk romani

Substantiv

beng m

1. (religion) djävul, hin håle

   Synonymer: bengeskiiro, ilakoon

   Etymologi: Av sanskrit vyanga ’med fläckar, groda’.

2. mynt, peng, slant

   Etymologi: Av svenska peng.

Romani

Substantiv

beng m

1. (religion) djävul