polis

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av polis  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ polis polisen poliser poliserna
Genitiv polis polisens polisers polisernas

polis

  1. samhällsorganistion med uppgift att bekämpa brottslighet och att upprätthålla lag och ordning i en stat eller stad
    Polisen vände sig till allmänheten efter tips.
    Hyperonymer: ordningsmakt
    Etymologi: Sen 1785 av franska police med samma betydelse. Ytterst av grekiska polis "stad; stat". Besläktat med bl.a. politik, metropol, policy, politruk.
  2. (yrken) person som arbetar inom polisen
    Rånarna blev omringade av ett stort antal poliser.
    Synonymer: poliskvinna, polisman (föråldrat) konstapel, poliskonstapel, (slang, nedsättande) bängen, byling, farbror blå, snut, aina
    Etymologi: Samma som 1.
    Jämför: tjuv
  3. en form av försäkringsbrev, särskilt om sjöförsäkringar
    Etymologi: Sedan 1855 via franska av italienska polizza med samma betydelse. Ytterst av grekiska apodeiksis "bevis".
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Besläktade ord: polisiär

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]