blind

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av blind  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum blind
Neutrum blint
Bestämd
singular
Maskulinum blinde
Alla blinda
Plural blinda
  Predikativt
Singular Utrum blind
Neutrum blint
Plural blinda
Kompareras inte.
Adverbavledning (blint)?

blind

  1. som innebär total avsaknad av syn, som inte kan se; som har ett synfel
    Hyperonymer: synskadad
    Sammansättningar: blindalfabet, blindhet, blindhund, blindskrift, blindskär, blindstyre, blindtarm, dövblind, färgblind
    Fraser: (idiom) blinda fläcken, i blindo, Även en blind höna kan finna ett korn.
    Besläktade ord: blindhet, blint, blända
  2. (bildligt, om personer eller deras handlingar o.d.) som inte tar hänsyn till riktiga omständigheter; som saknar omdöme; förblindad
    Fraser: (konkreta) blind tro/lydnad, blint öde, kärleken är blind

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Adjektiv[redigera]

blind

  1. blind

Engelska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av blind 
Positiv blind
Komparativ blinder
Superlativ blindest
 
Adverbavledning blindly

blind

  1. blind

Susbtantiv[redigera]

Böjningar av blind  Singular Plural
Nominativ blind blinds
Genitiv blind's blinds'

blind

  1. persienn

Verb[redigera]

Böjningar av blind  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens blind blinds blind
Preteritum blinded
Perfektparticip blinded
Presensparticip blinding, vard. blindin'

blind

  1. göra blind, blända, förblinda

Nederländska[redigera]

Adjektiv[redigera]

blind

  1. blind

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av blind 
Predikativa former
Positiv blind
Komparativ blinder
Superlativ am blindesten

blind

  1. blind
    Sammansättningar: Blinddarm, farbenblind