blind

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av blind  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum blind
Neutrum blint
Bestämd
singular
Maskulinum blinde
Alla blinda
Plural blinda
Predikativt
Singular Utrum blind
Neutrum blint
Plural blinda
Kompareras inte.

blind

  1. (även bildligt) som har ett synfel som innebär total avsaknad av syn; som inte kan se
    Besläktade ord: blint, blända
    Hyperonymer: synskadad

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Adjektiv[redigera]

blind

  1. blind

Engelska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av blind 
Positiv blind
Komparativ blinder
Superlativ blindest

blind

  1. blind

Susbtantiv[redigera]

Böjningar av blind  Singular Plural
Nominativ blind blinds
Genitiv blind's blinds'

blind

  1. persienn

Verb[redigera]

Böjningar av blind  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens blind blinds blind
Preteritum blinded
Perfektparticip blinded
Presensparticip blinding

blind

  1. göra blind, blända, förblinda

Nederländska[redigera]

Adjektiv[redigera]

blind

  1. blind

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av blind 
Predikativa former
Positiv blind
Komparativ blinder
Superlativ am blindesten

blind

  1. blind
    Sammansättningar: Blinddarm