ti

From Wiktionary
Jump to navigation Jump to search

Se även Ti och .

Svenska[edit]

Räkneord[edit]

ti

  1. (bondska, överkalixmål) tio

Substantiv[edit]

ti (oböjligt)

  1. (musik) en stavelse som används vid solmisation för att representera den sjunde tonen i en durskala
    Varianter: si
    Jämför: do, re, fa, so, la, ti

Albanska[edit]

Pronomen[edit]

ti

  1. du

Danska[edit]

Räkneord[edit]

ti

  1. grundtalet tio
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

Bokmål[edit]

Räkneord[edit]

ti

  1. grundtalet tio
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

Konjunktion[edit]

ti

  1. (ålderdomligt) ty

Bottniska[edit]

Preposition[edit]

ti

  1. uti 
    Tinn upp eldĕnn ti spísum!
    Tänd elden i spisen!
    Varianter: (betonad form), uti, úti, útí

Bretonska[edit]

Substantiv[edit]

ti

  1. hus
    Etymologi: Av urkeltiska *tego-, av urindoeuropeiska *teg-os (”tak, täcke”). Jämför kymriska och korniska chi.

Sammansättningar[edit]

Kroatiska[edit]

Pronomen[edit]

ti

  1. du

Kymriska[edit]

Pronomen[edit]

ti

  1. du

Serbiska[edit]

Pronomen[edit]

ti

  1. du

Se även[edit]

Portugisiska[edit]

Pronomen[edit]

ti

  1. dig (akusativ)

Ungerska[edit]

Pronomen[edit]

ti

  1. (vardagligt/informellt) ni

Se även[edit]