ö

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Appendix:Varianter/o.

Tvärspråkligt[redigera]

Tecken[redigera]

ö
U+00F6
LATIN SMALL LETTER O WITH DIAERESIS

ö

  1. bokstav som förekommer i svenska, azerbajdzjanska, estniska, finska, krimtatariska, turkiska, tyska, ungerska vilken ses som separat bokstav (inte variant av "o") i alla språken utom tyska; versal variant: Ö

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ö  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ö ön öar öarna
Genitiv ös öns öars öarnas

ö palindrom

  1. (naturgeografi) landområde som är helt omgivet av vatten
    Hyponymer: kobbe, holme, skär
    Sammansättningar: öbo, halvö, skärgårdsö, ögrupp, örike, östat, önation, övärld
  2. (överfört) del av en mark som skiljer sig från den övriga delen av marken t.ex. ett litet skogsparti på en åker eller en liten gräsplätt i en golfbunker
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska ø, av fornnordiska ey, av urgermanska *awjō. Rotbesläktat med svenska å.
Homofoner: Ö, ö (bokstav)

Översättningar[redigera]

Vepsiska[redigera]

Substantiv[redigera]

ö palindrom

  1. natt
    Fraser: hüväd öd

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

ö m f (1) n (2)

  1. ö
    Synonymer: ä (ålderdomligt)
    Etymologi: Av fornnordiska ey (”ö”), påverkat av svenska ö.