ö

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Appendix:Varianter/o.

Tvärspråkligt[redigera]

Tecken[redigera]

ö
U+00F6
LATIN SMALL LETTER O WITH DIAERESIS

ö

  1. bokstav som förekommer i svenska, azerbajdzjanska, estniska, finska, krimtatariska, turkiska, tyska, ungerska vilken ses som separat bokstav (inte variant av "o") i alla språken utom tyska

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ö  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ö ön öar öarna
Genitiv ös öns öars öarnas

ö palindrom

  1. (geografi) landområde som är helt omgivet av, oftast vatten
  2. (överfört) del av en mark som skiljer sig från den övriga delen av marken T.ex. ett litet skogsparti på en åker eller en liten gräsplätt i en golfbunker
    Hyponymer: kobbe, holme, skär
    Homofoner: Ö, ö (bokstav)
    Sammansättningar: öbo, halvö, skärgårdsö, ögrupp, örike, östat, önation, övärld

Översättningar[redigera]

Vepsiska[redigera]

Substantiv[redigera]

ö palindrom

  1. natt
    Fraser: hüväd öd

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

ö m f (1) n (2) palindrom

  1. ö
    Synonymer: ä (ålderdomligt)
    Etymologi: Av fornnordiska ey (”ö”), påverkat av svenska ö.