ö

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Appendix:Varianter/o.

Tvärspråkligt[redigera]

Tecken[redigera]

ö
U+00F6
LATIN SMALL LETTER O WITH DIAERESIS

ö

  1. bokstav som förekommer i svenska, azerbajdzjanska, estniska, finska, krimtatariska, turkiska, tyska, ungerska vilken ses som separat bokstav (inte variant av "o") i alla språken utom tyska

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ö  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ö ön öar öarna, åld. el. dial. öarne
Genitiv ös öns öars öarnas, åld. el. dial. öarnes

ö palindrom

  1. (geografi) landområde som är helt omgivet av vatten
    Hyponymer: kobbe, holme, skär
    Sammansättningar: öbo, halvö, skärgårdsö, ögrupp, örike, östat, önation, övärld
  2. (överfört) del av en mark som skiljer sig från den övriga delen av marken T.ex. ett litet skogsparti på en åker eller en liten gräsplätt i en golfbunker
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Homofoner: Ö, ö (bokstav)

Översättningar[redigera]

Vepsiska[redigera]

Substantiv[redigera]

ö palindrom

  1. natt
    Fraser: hüväd öd

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

ö m f (1) n (2)

  1. ö
    Synonymer: ä (ålderdomligt)
    Etymologi: Av fornnordiska ey (”ö”), påverkat av svenska ö.