sitta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Sitta.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av sitta  Aktiv Passiv
Infinitiv sitta sittas
Presens sitter sitts
Preteritum satt satts
Supinum suttit suttits
Imperativ sitt
Particip
Presens sittande, sittandes
Perfekt sutten

sitta

  1. befinna sig i vilande läge på bakdelen, och med överkroppen vertikal
    1935: Bröllop på Ekered, Agnes von Krusenstjerna:
    Skulle händerna ett ögonblick slappna i sitt grepp om den, kunde den ju glida av henne, och där sutte hon naken.
    sitta vid makten, rodret, årorna
    sitta (lutad) över sina böcker
    Vanliga konstruktioner: sitta still, sitta vaken, sitta uppe
  2. (genom konjunktiv) i sittandes ställning
    När vi satt och åt ringde telefonen.
  3. (om saker) vara placerad (på en viss plats); befinna sig
    Vanliga konstruktioner: sitta fast, sitta kvar, sitta hemma, sitta inne
    Om ögonen sutte bak skulle håret vara i vägen.
  4. passa, ha rätt storlek
    Den här kjolen sitter inte som den ska.
  5. leva eller befinna sig i ett visst tillstånd
    Vanliga konstruktioner: sitta i goda dagar, sitta bann, sitta väl, sitta trångt
  6. ha säte (och stämma) i en beslutande församling; inneha en befattning
    Han sitter i riksdagen.
    sitta på riddarhuset

sitta med

  1. förfoga över vissa kort; ha goda eller dåliga möjligheter att göra sig gällande i ett spel
    Oj han måste sitta med mycket bättre kort än mig; han sitter nog med trumf på hand.
    Besläktade ord: sittning

Fraser[redigera]

Grammatik[redigera]

I äldre text förekommer även supinumformen setat som alternativ till suttit, och konjunktivformen sutte.

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]