sitta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Sitta.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av sitta  Aktiv Passiv
Infinitiv sitta sittas
Presens sitter sitts
Preteritum satt satts
Supinum suttit suttits
Imperativ sitt
Particip
Presens sittande, sittandes
Perfekt sutten

sitta

  1. befinna sig i vilande läge på bakdelen, och med överkroppen vertikal
    1935: Bröllop på Ekered, Agnes von Krusenstjerna:
    Skulle händerna ett ögonblick slappna i sitt grepp om den, kunde den ju glida av henne, och där sutte hon naken.
    sitta vid makten, rodret, årorna
    sitta (lutad) över sina böcker
  2. (genom konjunktiv) i sittandes ställning
    När vi satt och åt ringde telefonen.
  3. (om saker) vara placerad (på en viss plats); befinna sig
    Vanliga konstruktioner: sitta hemma
    Om ögonen sutte bak skulle håret vara i vägen.
  4. passa, ha rätt storlek
    Den här kjolen sitter inte som den ska.
  5. leva eller befinna sig i ett visst tillstånd
    Vanliga konstruktioner: sitta bra, sitta bann, sitta i goda dagar, sitta still, sitta väl, sitta trångt, sitta vackert, sitta vaken
  6. ha säte (och stämma) i en beslutande församling; inneha en befattning
    Han sitter i riksdagen.
    sitta på riddarhuset
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: kvarsittare, översittare
Besläktade ord: sittning
Grammatik: I äldre text förekommer även supinumformen setat som alternativ till suttit, och konjunktivformen sutte.
Se även: sätta

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]