gå
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjning för gå |
Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | gå | gås |
| Presens | går | gås |
| Preteritum | gick | gicks |
| Supinum | gått | gåtts |
| Imperativ | gå | – |
| Particip | ||
| Presens | gående, gåendes | |
| Perfekt | gången | |
gå
- röra sig framåt genom att växelvis sätta ena foten framför den andra på ett fast underlag, särskilt om människor och djur
- Att gå i parken är trevligt om sommaren.
- (överfört) att förflytta sig framåt och bort från något: gå iväg, gå hem; lämna
- (överfört, främst om fartyg) ha som resrutt; färdas till
- Härnäst skall vi gå till Amsterdam.
- löpa, ha en utsträckning mellan två givna punkter
- Stigen går härifrån ned till floden.
- (om maskiner och liknande) vara i tillstånd av fortlöpande funktion; vara igång
- Den här klockan går helt rätt.
- vara möjlig
- Det går inte att öpnna dörren.
- Det går inte!
- (vardagligt) vara tillåten
- Mamma, går det att jag kommer hem senare idag?
- i fråga eller påståenden om vad som hände eller liknande
- Hur gick det?
- (om en sjukdom) spridas i en grupp
- Nu tvättar du händerna ordentligt före maten, för jag har hört att vinterkräksjukan går just nu.
- (kortspel, om ett kort) bli spelat
- Där gick även det ässet, så nu är min kung hög och jag kan vara säker på att kunna ta nästa stick.
[redigera] Fraser
fraser
[redigera] Sammansättningar
sammansättningar
[redigera] Troponymer
- röra sig framåt genom att växelvis sätta ena foten framför den andra på ett fast underlag
- driva
- flanera
- halta
- knalla
- knata
- lunka
- pinna
- promenera
- släntra
- spankulera
- spatsera
- stega
- strosa
- strutta
- ströva
- stulta
- traska
- tulta
- vandra
- vanka
- löpa
[redigera] Grammatik
Tidigare användes konjunktivformerna gånge (i presens) och ginge (i preteritum), och pluralformerna gå (i presens aktiv) och gingo (i preteritum aktiv).
[redigera] Se även
[redigera] Översättningar
förflyttning till fots
förflyttning
