min

Se även mín och min..

Svenska

Pronomen

Tabell över pronomen                Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Dativ Possessiva pronomen Reflexiva pronomen Reflexiva possessiva pronomen Utrum Neutrum Plural Utrum Neutrum Plural 1:a person singular jag mig, mej min mitt mina mig, mej min mitt mina 2:a person singular du dig, dej din ditt dina dig, dej din ditt dina 3:e person singular maskulinum han honom hans hans hans sig, sej sin sitt sina 3:e person singular femininum hon henne hennes hennes hennes sig, sej sin sitt sina 3:e person singular utrum den den dess dess dess sig, sej sin sitt sina 3:e person singular neutrum det det dess dess dess sig, sej sin sitt sina 1:a person plural vi oss vår, våran vårt, vårat våra oss vår, våran vårt, vårat våra 2:a person plural ni, I er, eder er, eder eran ert, edert erat era, edra er, eder er, eder eran ert, edert erat era, edra 3:e person plural de, dom dem, dom deras deras deras sig, sej sin sitt sina Not: Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

min (förenade possessiva pronomen)

• uttal: /mɪn/

1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum

   Min bologna smakar gott.

2. ovanstående i självständig form

   Du kan få skärmen, men datorn förblir min.

min (reflexiva possessiva pronomen)

1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum
2. ovanstående i självständig form

Etymologi

Fornnordiska mínn, av urgermanska *mīnaz (varav även engelska mine, tyska mein, etc.), av urindoeuropeiska *meino-, från *mei (lokativ av *me-, "mig") och *-no- (adjektivsuffix).

Översättningar

Översättningar  

bretonska: ma (br) engelska: my (en) (1, 3), mine (en) (2, 4) esperanto: mia (eo) finska: minun (fi) (från ordet minä (fi)) franska: mon (fr) m ma (fr) f (1, 3), le mien (fr) m la mienne (fr) f (2, 4)

japanska: 私 (ja)の (わたし (ja)の, watashi no eller わたくし (ja)の, watakushi no), 僕 (ja)の (ぼく (ja)の, boku no), わし (ja)の (washi no), 俺 (ja)の (おれ (ja)の, ore no) nederländska: mijn (nl) portugisiska: meu (pt), minha (pt) tyska: mein (de), meine (de), meinen (de), meiner (de) ungerska: -m (hu) älvdalska: menn (dlc) m, mąi (dlc) f, mett (dlc) n

Substantiv

Böjningar av min	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	min	minen	miner	minerna
Genitiv	mins	minens	miners	minernas

min

• uttal: /miːn/

1. känslouttryck i ansiktet

Etymologi

I svenskan sedan 1631, från franska mine (varav även tyska Miene, engelska mien), av bretonskans min, "mun", "näbb", "nos".

Fraser

• hålla god min

Sammansättningar

• minspel

Se även

• grimas

Översättningar

Översättningar  

engelska: facial expression (en)

nederländska: gelaatsuitdrukking (nl) f portugisiska: expressão facial (pt)

Förkortning

min

1. förkortning för minut
2. förkortning för minimum

Esperanto

Pronomen

min

1. mig

   Vi ĝenas min.

   Du stör mig.

   Besläktade ord: mi

Älvdalska

Preposition

min

1. med