bräcka

Se även bracka, bräka, bråka och braka.

Svenska

Verb

Böjningar av bräcka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bräcka	bräckas
Presens	bräcker	bräcks (bräckes)
Preteritum	bräckte	bräcktes
Supinum	bräckt	bräckts
Imperativ	bräck	–
Particip
Presens	bräckande, bräckandes
Perfekt	bräckt

bräcka

1. bryta, knäcka, krossa, spräcka

   1897 (19 feb): Svår olyckshändelse. (Malmötidningen):

   Dessutom var hakan mycket illa tilltygad och käkbenet bräckt.

2. överträffa, övertrumfa

   - Jag slår vad om att du inte kan bräcka mitt rekord!

3. gry

   När dagen bräcker.

4. (matlagning) steka redan tillagat (t.ex. kokat eller rökt) kött eller fisk lätt och hastigt (eventuellt utan fett)

   Synonymer: fräsa, halstra

   Sammansättningar: bräckkorv

Etymologi: Sedan yngre fornsvenska brækt (preteritum, ca 1500), av medellågtyska breken (”bryta”), av fornhögtyska brehhan (”bryta”). Besläktat med braka och bråka. Etymologiskt identiskt med bräsch.

Besläktade ord: avbräck, bräckjärn, bräcklig, bräckt

Översättningar

bryta

• finska: taittaa ^(fi), murtaa ^(fi)
• polska: łamać ^(pl)
• tyska: brechen ^(de)

överträffa

• finska: voittaa ^(fi), päihittää ^(fi)
• polska: pobić ^(pl)
• tyska: brechen ^(de)

gry

• finska: sarastaa ^(fi)
• polska: świtać ^(pl)
• tyska: anbrechen ^(de)

matlagning

• polska: przysmażać, smażyć ^(pl)
• tyska: braten ^(de), rösten ^(de)

Substantiv

Böjningar av bräcka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bräcka	bräckan	bräckor	bräckorna
Genitiv	bräckas	bräckans	bräckors	bräckornas

bräcka

1. (geologi) mer eller mindre lodrät yta som utgör geologisk gräns i berggrund

   Synonymer: spricka

   Besläktade ord: bräcklig

Översättningar

lodrät yta som utgör gräns i berggrund

• polska: pęknięcie ^(pl) n
• tyska: Bruch ^(de) m