Appendix:Bring/217. Lutning

lutning

substantiv

sluttning, dosering, hällning, slänta, slänthöjd, släntlutning, backe, uppförsbacke, utförsbacke, uppfart, lid, kulle, vall, eskarp, strandbrädd, bergklint, brant, branthet, röste, takröste, lutande tornet i Pisa;

snedd, snedhet, skevhet, skevning, skevbenthet, skevögdhet, vinkel, hörn, divergens, konvergens, stigning, sänkning, diagonal, diagonallinje, sicksack, sinus, kosinus, hypotenusa, kotangent;

avvikelse, böjning, kroklinje, krokighet, krök, krökning, bukt, kurva, våglinje, vridning, förvridning, förgrening, svikt, överhalning, krängning, slingring, gir, girning, bidevind, tippkärra, tippvagn;

böjelse, benägenhet, tendens, fallenhet, ensidighet, förvrängning.

verb

luta, slutta, dosera, hälla, snedda, skeva, vinda, skela, vrida, förvrida, avvika, förgrena sig, närma, fjärma, kröka, bågna, bugna, böja, vända, gira, kränga, kantra, tippa, sno, slingra, gunga, svänga, svikta, sloka, tendera, tendera till, vränga, förvränga.

adjektiv, adverb

lutande, framåtlutad, slutt, långslutt, långsluttande, brant, tvärbrant, bråddjup, halsbrytande, sned, skev, skevbent, skevögd, kobent, krum, krokig, slingrig, oval, rund, diagonal, tvärgående, divergent, konvergent, ensidig, benägen för;

på lut, på häll, på stup, på tre kvart, på sned, på snedden, snett igenom, snett över, på tvären, uppför, uppföre, nedför, nedföre.